Du och Fienden

Och så var Fienden över oss.

Förra veckan delade vi ut Fienden nummer ett i Kungsträdgården, prenumeranter bör nu ha fått den i sina brevlådor och från och med idag finns den i Pressbyråer över hela landet.

Det är en tidning som vi har lagt ner oerhört mycket arbete på, som vi är väldigt stolta över och vars like, vågar vi påstå, inte går att finna någonstans. I Fienden nummer ett kan ni bland annat läsa om detta:

Vi tillbringar en dag med Uwe Boll – den filmregissör som spelvärlden hatar mer än allt annat – och låter honom berätta om sina känslor, sina övertygelser och sin familj.

Vi jagar, som första tidning i världen, sanningen bakom en av vårt mediums största skandalhistorier – den om ”Limbo of the lost”, spelet som bara var ett enda stort upphovsrättsbrott.

Vi berättar om det fantastiska levnadsöde som är Alix Henriols – kvinnan som vid 19 års ålder blev Sonic the Hedgehogs fru.

Vi utsätter oss för fruktansvärda experiment, avslöjar den sanslösa inkompetensen bakom Sveriges spelutbildningar och resonerar kring spegelneuronernas roll i relationen mellan spelare och spelkaraktär.

Med mera, med mera.

Nu vill vi veta vad ni tyckte. Vi vill ha er kärlek och ert hat! Och det finns ett kommentarsfält här nedan som passar rätt bra för det ändamålet. Ordet är därmed ert.

Författat den av Fienden | Fienden nummer ett |

56 kommentarer till Du och Fienden

  1. Kära Fienden,

    Jag ser fram emot att köpa mitt första nummer idag! När jag väl har
    läst den kommer jag gärna tillbaka med feedback. Tills dess skulle jag
    vilja be om ett RSS-flöde på er blogg, går det att ordna?

  2. här kan ni höra när vi på p3 populär ringde FIENDEN-Johan:
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2785&artikel=4546009

  3. Har läst igenom snart halva. Bra grejer! Bara det att ni var tvungna att vrida ner teckenstorleken till felsida om läsbart för att få plats med en av artiklarna finner jag föredömligt.

    Level 7 skrev om er:
    http://level7.nu/pages/Asikter_Om_Nya_Speltidningen_Fienden

    Andra röster om Fienden: för lite Jimmy Håkansson.

    Mfh,
    Håkan Jimmysson

  4. Grymt bra tidning!

    Gillade verkligen artiklarna om Tale of Tales och Limbo of the Lost.

  5. Fantastisk tidning, önskar jag kunde visa upp den för utländska vänner och peka på Fienden och säga ”läs det här, detta är riktig journalistik inom spelkulturen!”

    Nu har jag bara läst 3 artiklar än så länge (måste spara lite, 3 månader till nästa nummer!) otroligt hög nivå på skriverierna, gillar att ni inte satt restriktioner på artiklarna gällande längd och ämne. Som exempel tror inte jag någonsin hade fått reda på historien bakom Limbo of the Lost om det inte var för Fienden, en oerhört tragisk historia som ni grävde på djupet i, kändes lite som ett Uppdrag Gransking reportage, kände medlidande för Tim som tycks ha förlorat allt efter det som hände, fantastisk artikel.

    Artikeln om The Darkness är bland det bästa jag läst, kändes som en förklaring på allt det jag inte kunde sätta ord på själv när jag spelade igenom det.

    I ärlighetens namn har jag inte hittat något negativt, Fienden är precis så unik och fantastisk som jag hade hoppats på, det är inte en tidning för alla, den handlar egentligen inte om spel, utan om kulturformen och allt runtomkring, vill man läsa om spel med allt vad det innebär i form recensioner eller förhandstittar så är Fienden inte en tidning riktad till dig däremot borde den vara ett komplement till ”vanliga” tidningar som Level eller i mitt fall Engelska EDGE. (som jag personligen håller extremt högt vad gäller mainstream speljournalistik)

    Ni behövs! Fortsätt med det ni gör, för det är något unikt och fantastiskt, det enda jag ångar är att jag inte tecknade en stödprenumeration istället för den ”vanliga”; snålheten bedrar visheten tror jag det kallas! :)

    MVH
    Rickard

  6. Jag var inne på PressStop på Götgatan och frågade efter tidningen. De hade den inte, trots att fler hade varit inne och frågat sa han. Så… antingen behöver ni uppdatera er lista, eller kolla med PressStop vad de pysslar med.

  7. Jag träffade er i Kungsträdgården, och läste snabbt igenom tidningen. Blev helt paff! Texterna hade verkligen träffat mig som en bomb (precis som utlovat). Så otroligt bra skrivna reportage, som gav fina närbilder av olika intressanta personligheter och tänkvärda infallsvinklar. Det här är som sagt någonting större än en ny speltidning. Att få med Uwe Boll, en fransk flicka vars största kärlek heter Sonic, en lysande jämförelse mellan Silent Hill 2 och filmen Inception och så mycket annat klockrent. Allt var bara jättevackert och bra skrivet! Tack!

  8. Den finns inte heller någonstans i Västerås, jag har både har letat och frågat på alla pressbyråer.

  9. Fruktansvärt bra. Har inte läst speltidningar på flera år förutom när man plockar upp en gratis Gamereactor så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men det här är framtiden för mig, intressanta artiklar istället för en massa recensioner och trams. Fortsätt jobba, första numret var nog det bästa jag läst i tidningsväg.

  10. Som jag redan sagt på Twitter: Fienden är den tidning Edge ville bli, men inte lyckades. Världen har behövt en sådan här tidning länge.

  11. Har spanat runt på flera Pressbyråer i Gbg som står på listan, men ingen i personalen verkar känna till om de fått in en sådan tidning, de säger bara att flera har frågat efter den. En tjej sa att de får leveranser på måndagar och onsdagar och att den nog skulle dyka upp i veckan. Vad gäller egentligen? Har hört så mycket bra om er och är så sugen på att läsa!

  12. Har spenderat en heldag med Fienden #1 och är känslomässigt och intellektuellt mörbultad, på ett bra sätt. Så bra att jag precis har inlett mitt livs första tidningsprenumeration.

  13. Sådär! Det tog ett tag – mycket sysslor och annat stod i vägen samt att FIENDEN var fullmatad till bredden med intressant text – men nu är jag äntligen färdig med första numret.

    Och omdömet? Utmärkt! Precis vad som saknats i kulturtidningsfloran! Vad beträffar texternas kvalitet har jag inget speciellt att rapportera mer än att samtliga var väldigt välskrivna och aldrig ointressanta. Jag anar embryot till en framtida reportagebok från Alfred som behandlar ämnet trasiga människor (briljanta texter båda två)!

    Jag vill ändå lyfta fram lite konstruktiv kritik. Tror ju ändå att det är något som ni vill ha, för inget nummer av någon tidning är helt perfekt. Texterna är det inget fel på så vitt jag kan se – och det är ju det viktigaste. Jag vill nog egentligen bara diskutera formen som förvisso är underordnad texten men likväl viktig i sammanhanget.

    8< – - – - – - – - – klipp ut och spara till nästa redaktionsmöte :-) – - – - – - – - 8<

    /// PLUS ///
    Jag gillar att numret tematiserats – kärlek och hat – med tydliga avgränsningar för när det ena slutar och det andra börjar. Läckert! Således antar jag att resterande nummer också kommer presenteras på samma sätt. Fast kommer det enbart att handlar om diametrala motsatser?

    Typsnittet för brödtexten är behagligt att läsa. Mer om typsnitt nedan.

    Att konsekvent fotografera tv-apparater för screenshots är ett stilistiskt plus (enda undantaget blir "Limbo of the Lost" men då det ska fungera som bevismaterial bör man regelrätt publicera dem oförvrängda)! TV-fotona är också en estetik som känns "i tiden" och bildernas diffusa utseende i samband med texten gör att man blir alltmer nyfiken på att leta vidare efter youtubeklipp m.m för att se hur de verkligen ser ut. Bilderna blir mer ett konstnärligt uttryck än ett förföriskt sätt att sälja spelen till en konsument som i gemene speltidningar. Fortsätt så!

    /// MINUS ///
    Inkonsekvens. Jag irriterade mig lite på skitsaker som dyker upp i ett allmänt välutformat magasin som detta. Rubriker och ev highlightade citat/meningar (sorry, jag kan inte tidningsjargongen!) är i olika typsnitt. För exempel: jämför Uwe Boll-texten, spelstudent-texten och Takeshi Kitano-texten med resten av tidningens texter.
    De olika textblocken får ju också rubriker som är C E N T R E R A D E V E R S A L E R av samma typsnitt som i brödtexten. Men inte i Solen & Demonen-texten som har något helt annat.
    När jag väl är inne på S&D-texten så var den ju en matig jävel, till och med så matig att den blev tvungen att förminskas i textstorlek. Jag antar att det är en ekonomisk fråga, men det var baske mig inte gött för ögonen. Jag hade nog lättare tagit mig genom texten ifall den varit i normal textstorlek fast dubbelt så lång i omfång.
    (Personligen gillade jag Boll-textens typsnitt för highlightade citat bättre än tidningens generella typsnitt för detta, samt Solen&Demonen-rubriktypsnittet bättre än de centrerade versalerna. Så en mashup av allt det här till en enhetlig form och allt är hunky dory. :-) Eller fanns det någon underliggande tanke kring detta som jag inte lyckats dechifferera?)

    Korrläsning. Egentligen inte så mycket att orda om, det kanske har varit en enorm tidpress för er att få ut tidningen i tid, ni har vanliga sysselsättningar till vardags etc etc ad inifitum. Men något som jag irriteras över är när speltitlar skrivs "Red dead redemption" eller "The darkness" och inte "Red Dead Redemption" och "The Darkness". Nu vet jag inte om det är någon generell grammatisk regel som man måste hålla sig till (jag har iaf alltid lärt mig – vet inte varifrån dock – att man skriver med versal på varje engelskt ord förutom på prepositioner och artiklar) men om man väljer att inte använda sig av regeln så bör man åtminstone vara konsekvent också, vilket t.ex. titeluppräknandet i högerspalten på s. 79 inte är.
    Dessutom (förlåt, besserwisser alert 1): Uwe Bolls uttalande på s.73 om "jordnötter" (antar ha sa "peanuts") låter inte så bra om det översätts rakt av. "Småpotatis" är väl snarare uttrycket vi svenskar använder.
    Och (förlåt, besserwisser alert 2): "coming-of-age-historia" kan väl i fallet Trollkarlen från Oz översättas i ren svenska till "utvecklingsroman"?

    Luftighet. Det ryms mycket textinformation i ett nummer av FIENDEN. Och det är ju bra. Men det kan bli lite tätt mellan raderna ibland kan jag tycka. Jag kan t.ex. tycka att det vore skönt med ett extra radbryt innan varje ny paragraf med centrerade versaler. Samt lite mer luft i tidningens kanter samt i mitten av varje uppslag, alltså där där papperna möts och limmas ihop (det handlar nog blott om millimeter) för just i mitten kan jag ibland känna att texten håller på att falla ner i den ravin som skapas där. (En petitess: synd också att Darkness-Jackie och hans ackomanjerande rubrik "Svald av mörkret" (s. 88-89) faller ner i samma ravin. Det såg dock förmodligen väldigt fint ut i InDesign eller liknande program). Att göra tidningen luftigare gör den dock tjockare, vilket kanske är en ekonomisk svårighet.
    Låt det också få vara lite tomrum efter textens slut, låt alltså inte textens sista ord sitta absolut längst ner i hörnet på sidan. Ett tomrum gör att man på förhand kan se att där minsann slutar texten och jag ska inte förvänta mig att den fortsätter på nästa sida. Ett tomrum (eller kanske en liten krumelur av ngt slag) gör att man kan börja förbereda sig på att författaren snart ska börja komma till en slutpoäng/avrundning. Jag trodde t.ex. inte att den jätteintressanta "Limbo of the Lost"-texten skulle ta slut där den gjorde, jag vände sida i förhoppning på att få veta mer. Textens sista mening blev för mig mer som en cliffhanger inför nästa sida än ett effektfullt, abrupt slut á la "Alla presidentens män". Det är t.ex. i en sådan här situation då det där tomrummet skulle kunna användas så att man inte – som jag – kände mig lite, lite snopen!

    8< – - – - – - – - snip snip snip – - – - – - – - – - – - – - 8<

    Så. Det var allt jag hade att komma med, mina två cent eller vad man nu brukar säga därborta i staterna. En toppentidning, de kosmetiska anmärkningarna åsido, hur som helst. Längtar redan till nästa nummer! Know thy enemy!

  14. (och ja, jag hade nog behövt en korrläsare till mitt eget inlägg också – men det tar vi en annan gång!)

  15. Efter att ha tagit mig fram till S&D kan jag säga att det är precis vad jag hade önskat att Fienden skulle vara. Som ett barn på julafton har jag sprungit till brevlådan så fort posten damp ned i brevlådan och tillslut så infann den sig också där. Tidningen känns förbannat lyxig med det hårda omslaget och rätt glamorös med det högst oväntade omslaget, varpå texterna är hittills så tilldragande att jag har svårt att lägga ifrån mig den. Jag längtar redan till nästa nummer för att se vilka genialiska hjärnor ni samlar till er denna gång!

    Och så till lite feedback.
    Kristofer har en del poänger. Jag stör mig också något fasansfullt på att speltitlar skrivs ”Heavy rain” istället för ”Heavy Rain”. Detta är petitesser förstås och förmodligen inget som faktiskt sluppit igenom korr-läsningen med tanke på att det faktiskt förekommer mångt och ofta. Skulle däremot vara intressant att få höra en kommentar på just denna.
    Jag håller också med föregående talare (skribent?) om att det är synd när texten försvinner ned i pärmen. Jag är en perfektionist och hyperventilerar när jag får repor på skivor och skulle aldrig drömma om att bryta ryggen på en pocketbok. Därför blir det lite bökigt att läsa texterna där raderna slutar halvt inne i pärmen. Var det något man inte tänkte på så går det förstås att göra något åt i framtiden. Är det däremot en ekonomisk fråga på samma sätt som den förminskade texten i S&D är det trist men högst förståeligt och något jag i sådana fall kan leva med.

    Det sista jag har att säga (än så länge) är egentligen något jag skäms lite själv över att skriva – men gör det ändå. Efter det första maffiga repotaget om Alix känns det nästan som att resten av texterna får ett visst mindervärde. Inte alls att de på något sätt är sämre texter, utan att det till öppning börjar med en stor text för att sedan kapas ned till ett par sidor gör nästan att resterande texter känns lite avskalade.
    Jag kan med största sannolikhet känt annorlunda om texten hamnat någon annanstans i tidningen. Men i detta fall bleknade nästan Herr. Martinssons text p.g.a. den begränsade längden.
    Det handlar förstås om hur mycket man har att skriva och jag vill inte att ert skrivande ska begränsas för en sådan sak. Men däremot kan en sådan text mer strategiskt hamna lite längre bak i tidningen för att resten av texterna får ut sin fulla rätt.

    Tack för det ni gör för svensk spelmedia! Jag hoppas att ni lyckas hålla er kvar och kommer att försöka sprida er i den mån jag kan.

  16. Har inte ens läst halva numret än men kan redan säga att er tidning är precis så fantastiskt briljant som jag knappt vågade hoppas på när jag hörde talas om den och omedelbart tecknade en stödprenumeration.

    Ni förtjänar all uppmärksamhet, lycka och välgång i livet. Ser fram emot nästa nummer – för att inte tala om de texter jag fortfarande har kvar att läsa i första numret.

    Hoppas också ert forum öppnar snart och kan bli en intressant diskussionsplats för de moraliska och estetiska idéer kring spel som verkar prägla många av texterna i Fienden. Att spelen och spelandet inte går eller bör frånkopplas det övriga livet och dess ställningstaganden men att stora delar av den samtida spelkulturen försöker just detta och därmed pekar på sin egen infantilitet.

    Det finns hopp!

  17. Hade läst genom första texten, om Alix. Låg och funderade på den, främst på hur hela intervjun och hennes hem var beskrivet. Det var liksom nån slags sagokänsla på det hela… Alice i underlandet, den sortens vibbar fick jag. Tänkte att jag läst de orden nånstans nyligen. När jag nu tog fram tidningen igen kände jag mej dum. Men det hela är väl ett intyg på bra rubriksättning.

    I övrigt skitbra första intryck, fantastisk inledande artikel! Det blir att teckna en prenumeration imorrn!

  18. Jag har nu läst drygt halva numret och vill redan nu ge er lite feedback eftersom jag är så otroligt imponerad av ert allra första nummer. Ni uppfattades inför numret, som ni kanske insåg, som väldigt självgoda och skrytsamma, men såhär i efterhand kändes det helt befogat. Det hade lätt kunnat bli LEVEL-liknande artiklar samlade i ett nummer, vilket inte riktigt hade räckt till kulturstämpeln enligt mig, men ni lyckas verkligen med det jag inte trodde att ni skulle göra, nämligen att leva upp till allt ni lovade oss.

    Jag känner mig ödmjuk inför ert enorma arbete med det här numret och har därför lätt att överleva småmissar som de estetiska problemen som togs upp i kommentarerna ovan. Även korrektur skulle behövas i högre utsträckning, speciellt på vissa längre artiklar. Små problem, som tyvärr stör ganska mycket. Jag hoppas och tror att ni kan ändra detta inför kommande nummer så att er tidning blir än mer fantastisk.

    Och slutligen vill jag önska er lycka till, för jag tror tyvärr att ni får svårt att överleva i längden. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att ni motbevisar mig, för ni behövs i spelsverige.

    Tack för en underbar tidning.

  19. Hej, Fienden!

    Ni har redan med ert första nummer lyckats trycka den bästa svenska speltidningen någonsin. Konkurrensen var måhända inte så stor, men jag skulle kunna gå längre och säga att det första numret av Fienden har varit en av de bästa tidningar jag haft nöjet att läsa utan att komma dragandes med ett uns av osanning.

    Jag tror inte att jag någonsin orkat läsa vartenda ord i en speltidning förut, och trots att Fienden är full av dem (ord, alltså), gör jag det här med nöje (jag läste dock inte texten om The Darkness, detta pga. att jag inte spelat igenom spelet ännu. Jag skall återgälda misstaget snarast).

    På minussidan snubblade jag över en del korrekturfel. Och förseningarna var väl inte de roligaste.

    Men allt är förlåtet.

    Tack så hemskt mycket.

    mfh
    Christian Airikka

  20. Det är en av få tidningar som jag läst från början till slut, mycket på grund av att innehållet visade sig träffa mig på ganska många plan. Otroligt hög nivå på artiklarna, för mig lyfter det i synnerhet i intervjuerna och artikeln om spelutbildningarna. Blev även tvungen att inhandla Red Dead Redemption. Jag gillar form, foto (t ex på de belgiska spelmakarna) samt upplägg. Det jag främst reagerade på var vissa typografiska saker, som avstånd mellan tecken i mellanrubbar och radavstånd i förhållande till teckenstorlek i artikeln om den japanska spelmakaren, vill jag minnas. Oavsett: väldigt bra jobbat, ser verkligen fram emot nästa nummer.

  21. Tänkte tillägga att min flickvän som är relativt ointresserad av spel, sånär som på Mario och lite andra simpla spel, verkligen uppskattade er tidning. Hon var fascinerad av Alixartikeln och fortsatte sedan vidare igenom tidningens historier. Det tycker jag är stort.

  22. Det första känslan jag fick av att läsa Fienden var att jag blev stolt över att vara svensk. Stolt över att något så gediget, djupt, smalt, välgjort och nyskapande kan produceras (och förhoppningsvis bli gångbart) i mitt land.
    Än så länge har jag dock inte hunnit läsa så jättemycket, så kanske återkommer jag i framtiden med en mer genomtänkt analys. I vilket fall riktigt riktigt bra jobbat, ha det bra tills vi hörs igen!

  23. Grymt bra tidning! Har bara läst de två första artiklarna än men blev aldrig uttråkad (säger kanske en hel del när man uttrycker sig på ett sånt sätt när det kommer till tv-spelstidningar). Beskrivningen av Henriol var väldigt intressant (jag jobbar som psykolog till vardags och att läsa den artikeln var som att ta del av en välskriven fallstudie om en viss personlighetstörning).

    Fortsätt med det ni gör! En svensk Edge utan alla annonser! Jag går ett steg längre och säger att er tidning är roligare läsning, speciellt då jag inte har tid att spela lika mkt nuförtiden och då är det perfekt med artiklar såsom era. Jag har kommit till en punkt där jag inte kan spela tv-spel som inte har det där extra längre. Alltför ofta har jag efter 15 min av ett nytt spel redan spelat ut det i huvudet: prata med honom, hoppa här, titta dit, skjut där, slut. Då känns det oerhört ansträngande att sitta igenom 20h av oengagerande story (alltför ofta). Kan ni hålla er till den smala icke-kommersiella stigen så har ni en stödprenumerant så länge jag förmår ;)

  24. Men för helvete! Jag känner mig helt efter! Läste Sam Sundbergs lilla anmälning i SvD i går (eller vad det i morse), och trodde detta var nyare än nytt. Så går jag till Pressbyrån efter jobbet, läser tidningen (okej, bara knappt halva än så länge) och dräller sedan in här för att teckna en stödprenumeration. Så ser jag att jag generöst räknat är säkert två veckor efter. På internet kunde jag lika gärna vara arkeolog.

    Men oavsett detta: Grymt bra tidning. Hittills tycks den vara allt jag saknat inom spel”bevakning” – nämligen seriös kulturjournalistik istället för bara (förvisso insatt) livsstilsblaska. Fortsätt så och ni har mina stödpengar så länge jag har råd och ni finns.

  25. Det bästa jag läst som kommit ut spelsverige, och överträffar då och då all text jag tidigare läst i kulturjournalistiken.

    Det enda som kändes lite >gjort< var väl RDR-artikeln och små delar av The Darkness-artikeln när de målande ville beskriva vad som händer i spelet a la Bjarneby 1995.

    De övriga artiklarna var helt lysande och fångade mig verkligen som analyshungrig läsare. Fortsätt ge oss så här fantastisk läsning så ska ni nog kunna leva på det här!

  26. Mina åsikter om första numret av Fienden finns att läsa här, om det är ok att länka till en blogg: http://bit.ly/iGybgQ

  27. Det första numret var suveränt, helt underbart att läsa igenom. Och så var det roligt att känna igen stilen på texterna och inse att jag hade satsat rätt genom att teckna en stödprenumeration så fort jag fick reda på att den här tidningen skulle göras. Jag gillade hur jag verkligen inte visste mycket om det som togs upp i majoriteten av artiklarna innan jag läste dem då det ökade mitt intresse och min nyfikenhet. Hoppas på mer oväntade artiklar i nästa nummer.

  28. Galet. Helt galet.

    Jag är spelstudent, och vill därför läsa artikeln som (av artikeln att döma) fördömer hela mitt karriärval. Men jag kommer aldrig dit. Det är helt omöjligt att hoppa över någon artikel: efter varje avslutad text sitter jag där, stirrar framför mig, med en värld som just blivit lite större kring mig.

    Texten om Moon: Remix RPG Adventure kan vara det vackraste jag läst i en speltidning någonsin, och jag är uppriktigt deprimerad över att det inte är släppt på engelska.

    För att inte tala om er artikel om Tale of Tales. Äntligen en riktig analys av ett spel på en högre nivå än det rent ytliga, med en tolkning av vad spelet betyder som fick all annan speljournalistik att verka plötsligt infatil.

    Tack.

  29. Jag kunde inte slita mig från texterna ni skrivit. Och nu kan jag inte slita mig från kommentarerna ni får. Så roligt att läsa.
    ”Stolta mamman”

  30. Hej Fienden!

    Jag vill mest tacka för ett fantastiskt första nummer, som överträffade alla mina förväntningar.
    I många år ville jag själv bli speljournalist, så till den grad att jag sökte in till landets alla journalistutbildningar hösten 2008. Jag kom in och tog nyligen examen. Men under utbildningens gång förändrades mina intressen och mitt drömyrke blev något annat. Jag insåg också att svenska spelpublikationer ofta inte har särskilt mycket att göra med journalistik, och min utbildning skulle förmodligen visa sig vara onödig i branschen. Min passion för tv-spel krympte till ett intresse i mängden, jag slutade prenumerera på speltidningar och spelbudgeten gick till andra utgifter.

    Men så anlände första numret av Fienden, och jag insåg att det faktiskt går att bedriva kulturjournalistik om spel. Första numret Fienden lyckades inte återuppväcka mina forna yrkesdrömmar, men det var inte heller meningen. Vad tidningen däremot gjorde var att på nytt få mig genuint nyfiken på spelbranschen och dess entusiaster. En finare komplimang kan jag inte ge en svensk speltidning.

    Tack för allt.

  31. Kära Fienden

    När jag läste detta första nummer, artikel för artikel, så satt jag och väntade på att den ofattbart höga nivån skulle sjunka men inte då. Ni har lyckats fantastiskt med att välja ämnen att diskutera och jag är överväldigad av era skarpa djupdykningar på dessa områden.
    Detta är tidningen jag har väntat på i många år. Detta är tidningen _Världen_ behöver.

    All makt åt Fienden

  32. Hej Fienden!

    Har bara hunnit läsa artikeln om Alix Henriol ännu, men kunde inte slita mig från den en sekund! Helt sjukt fascinerande! På ett lite konstigt sätt… När kommer nästa nummer? Tecknade en stödprenumeration precis, måste hinna läsa klart innan nästa nummer kommer!

    Må väl!

  33. Hej kära Fiende!

    Självklart vill jag ge er lite feedback, eftersom jag fortfarande är väldigt hoppfull inför tidningens själva grundbult: att ta spel på allvar! När jag läste igenom den första lilla texten av redaktionen blev jag nästan darrig av lycka, det kändes så himla lovande. Tyvärr kan jag inte säga, som många som kommenterat här tidigare verkar tycka, att resten av tidningen gjorde samma positiva intryck på mig.

    Det börjar redan i första artikeln om Alix Henriol: den smygande känslan av dålig och övertydlig novell. Jag hade önskat att ni beskrivet mötet med denna djupt störda människa på ett annat sätt, reflekterat över det etiska i hela intervjun i stort, skrivit något om HENNES syn på spel… Istället får jag just känslan av unken gymnasienovell, där författaren på något magiskt sett verkar ha insyn i Alix känsloliv. Så fort det blir mer intervjubaserat blir det så väldigt mycket mer intressant, men bra journalistik behöver inte trycka fråga-svar-fråga-svar för att undvika novellformen. Samma problem i nästa artikel, som till och med börjar in medias res i äkta skönlitterär stil ”när Michaël Samyn hör ett ljud ifrån köket”. Återigen, vad är det för magisk reporter som så kan leva sig in i dem han intervjuat? Och så fortsätter det.

    Det fanns förstås flera artiklar som jag tyckte mer om! Spelutbildningsartikeln var väldigt intressant, och belyser ett problem inte bara för just denna typ av utbildning men faktiskt också något av ett problem för hela högskolevärlden. ”Vägen till hjärtat” likaså, även om den kändes lite väl som en C-uppsats fullproppad med referenser.

    Jag önskar önskar önskar att ni skulle våga ta spel på så mycket allvar att ni helt enkelt kan göra en tidning om dem, utan litterära ambitioner. Jag önskar också, nästan ännu mer, att ni skulle våga visa att ni tycker att det är roligt med spel!

    Nästa tidning, som jag ser fram emot förstås, hoppas jag tar sig själv på större allvar på det bra sättet och inte på det här wannabe-kulturtidningssättet som den jag nu håller i handen ger mig.

  34. Var hälsad Fienden!

    Det enda jag känner att jag saknar lite är Johans vansinnestexter om en ISKs vardag, spelmanualer och hur det är att leva ett Svenssonliv i GTA IV. Första numret av Fienden kändes lite väl dystert. Nästan ingen av texterna är någon fin historia om glada små apor som hoppar i träd (bara en). Men jag antar att det är det som är kultur nuförtiden.
    Missförstå mig inte nu. Ni är bäst, men jag kan inte säga något som inte redan har sagts här ovan. Så jag säger det igen:
    Ni är bäst!

    Trevlig dag
    Joel Sterckx

  35. Jag har inte ork nog att sätta ord på allt som jag tycker är bra med första numret av Fienden utan nöjer mig med att säga det var en upplevelse i sig att läsa igenom varenda artikel. Jag är golvad, har plockat upp hakan från marken flera gånger och nu vill jag bara ha mer. Jag kan inte riktigt fatta att det är sant, ni förstår ju precis, som att ni läste mina tankar och sa ”okej, då gör vi den här tidningen som du själv hade gjort om du inte vore för lat och brast i dina litterära förmågor”.

    Jag kan bara säga tack och att jag ser fram emot nästa nummer (i brevlådan).

  36. Helt bisarrt bra tidning, otroligt ingående och intressanta artiklar och intervjuer. Hade höga förväntningar med all hype som varit kring tidningen men jag trodde aldrig att de skulle överträffas! Rekommenderar den till alla jag känner samt övriga som förtjänar det.

    Den enda negativa feedbacken jag har är att jag tyckte att det var lite för mycket stavfel i artiklarna. Nu vet jag inte exakt hur många det var men jag vet att jag störde mig på det kanske 5-10 gånger i hela tidningen, så det är ju inget allvarligt. Bara att det märks extra tydligt när allt annat är så jäkla bra! ;)

    Blir definitivt att köpa en prenumeration, kommer bli grymt spännande att följa utvecklingen. Stort tack för första numret, det har öppnat ögonen kring spelmediet på ett sätt som jag inte trodde gick. Kämpa på!

  37. Inte riktigt läst allt ännu, men så här långt är den alldeles fantastisk och precis vad jag ville ha. Reportaget om Alix var enormt välgjort, autentiskt och äkta – samtidigt som det är en så surrealistisk situation. Även Solen & Demonen och Svald av Mörkret var klockrena och samtliga spel framstår verkligen som enorma, på ett intellektuellt plan. Hör inte till vardagen, ens i en speltidning. Inte lika förtjust i artikeln om studenterna dock, känns väldigt mycket gissningar och väldigt lite fakta. Det utgör sig inte för att vara en uppsats, men kan inre dra mig för att känna att hade det varit en sådan hade jag opponerat rätt friskt.

    Jag personligen ställer mig också lite tveksam till designen av fotona. För mig är många av dem lite väl abstrakta och nästan intetsägande, och även om det inte är en vanlig speltidning ni gör så hade jag faktiskt gärna sett fler spelrelaterade bilder, för mig blir det mer immersivt så.

    Kommer självklart att teckna prenumeration nästa lön!

  38. Den här tidningen får annan speljournalistik att framstå som ytlig och ointressant vid jämförelse. Samtidigt klarar den sig på egen hand utan att behöva jämföras med andra tidningar då den så tydligt valt en egen riktning. Det är på tiden att Sverige fått en tidning som tar mediet på allvar utan att det bara blir tomma ord och plattityder. Lysande. Jättekul att få en inblick i vad som driver kalkon-regissören Uwe Boll. Tidningen håller överlag en jämn och väldigt hög nivå. Ni kan räkna med en prenumeration från mig och jag önskar er lycka till med ert modiga projekt.

  39. Hej Fienden!

    Tack för en bra tidning, den är faktiskt över min förväntan som i sig var väldigt hög. Jag slog till direkt när jag såg omslaget för första gången, ”En specialupplaga av Filter om spel? Grymt! Vänta nu… Fienden? Vad är det här?”

    Det faktum att det inte har några annonser eller recensioner tycker jag är ett väldigt spännande grepp, även om man kan fråga sig om man kan kalla genomspelningen av Takeshis Challenge för recension, varför inte?

    Jag beundrar verkligen att artikeln om bristerna Sveriges spelutbildningar och tycker att ni satt ord på det som väldigt många vetat om länge, att de inte syftar till att utbilda människor som sen ska arbeta på spelstudios som gör trippel-A produktioner. Dock ska sägas att dessa utbildningar gör en hel massa gott i andra branscher så som reklam, forskning och lärande.

    Jag ser fram emot att få fortsätta gå i Fiendens skola för att lära mig hur spel kan vara kultur, vilka nya vidder och gränser utforskar med varje nummer. I fortsättningen hoppas jag få se mer relaterade artiklar om forskning, spel som yrke och icke-digitala spel.

    Vänligen,
    Alexander

  40. Lite väl mycket korrfel i en annars fantastisk tidning. Många ord som är felstavade, vissa som fallit bort och andra som hamnat i oordning.

  41. Vad vill Fienden-redaktionen jämföras med? Filter och Edge har jag hört liknelser runt. Men så funderar jag också lite över den amerikanska kulturtidningen ”Killscreen” som också verkar vilja tackla spelkulturen på samma plan som Ni. Jag har inga erfarenheter själv med tanke på att det slutliga priset på den tidningen blev lite väl blodigt när det väl begav sig med tanke på att den fraktas ifrån USA. Men ni kanske har mer erfarenhet av den?

    Jannie Teinler:

    Sådant där tror jag att man kommer växa sig in i som läsare också. För mig är det liknande med LEVEL där vissa skribenter tycker jag inte om att läsa av alls och andra mycket mer. Annars handlar det väl mer om stämningsuppbyggande. Men för all del kan jag nog känna igen mig lite i vad du skriver trots att jag inte störde mig riktigt lika farligt på det.

    Joel Sterckx:

    ”Det enda jag känner att jag saknar lite är Johans vansinnestexter … Svenssonliv i GTA IV.”

    Haha! En av de bästa texter jag läst faktiskt. Mycket underhållande! Hoppas och tror att det kommer mer av det nu efter första numret då de har fått fram sin poäng om att spel faktiskt kan tas på allvar och inte bara handlar om hjärndöd underhållning.

  42. Wow! It seems to me a very cool and different game magazine!
    A shame I don’t know Swedish (or can’t buy the magazine here in Brazil). It made me curious to read! Any plans for an English version for iPad. Probably not, eh? =)
    Anyway, congratulations! I hope you’ll succeed with it.

  43. Känns lite gammalt vid det här laget, men grattis till ett hemskt, snuskigt, oäkta barn. För det är precis vad Sverige behöver nu. I övrigt är tidningen precis så bra som jag hoppades på, och stödprenumerationen är så jävla värd det.

    Ska bli kul att se vad som händer framöver.

  44. Fantastisk tidning! Blir förmodligen en stödprenumeration snart! Har bara hunnit med första artikeln om Alexi men är redan fast.

    Ni har inte möjlighet att flytta ut texten från mitten lite? Eftersom den är så styv får man trycka/dra rätt hårt för att se hela spalten riktigt vilket är lite jobbigt när man ligger avslappnad i sängen på kvällen.

    Tack!

  45. Vilken fantastisk tidskrift ni snickrat ihop! Jag känner mig helt extatiskt okritisk. Det tog inte lång tid efter att jag läst tidningen innan jag tecknade en stödprenumeration och jag hoppas många, många följer mitt exempel. Att läsa Fienden för mig var ett uppvaknande i samma stil som att för första gången spela The Path och Passage för en del andra. Ett bevis på på att spelkultur kan vara någonting mer, någonting vitalt, ja, livsviktigt. Och oavsett vad man anser om att spel kan vara konst eller inte, har jag nu i alla fall fått klart för mig att speljournalistik definitivt kan vara det. Favoritartiklarna i tidningen är Johan Martinssons Solen, demonen…, Någonting mellan dem och De förtappade. Killen skriver som en gud, ge honom ett pris av något slag, ge honom det nu! Kan inte vänta på nästa nummer, får nästan andnöd av de skyhöga förväntningarna och nej, jag överdriver inte. Tack, tack, från djupet av mitt hjärta.

  46. Hej!

    Låt mig först och främst tacka för en ytterst intressant tidskrift. Jag var osäker på vad jag egentligen skulle få när Fienden damp ned i brevinkastet. Jag blev positivt överraskad. Jag har gått och väntat på er, på Fienden, på det här. Det är upplevelser som Fienden som gör att jag fortfarande känner mig intresserad av spel – annars så har jag svårt att bibehålla mitt intresse när det mesta som släpps är lika fjantigt, ytligt och intetsägande som vanligt. Bakom dimmridåerna ser vi samma stereotyper, samma teman behandlade ur det enklaste perspektivet, samma brist på medveten politisk, kulturell och social kontextualisering.

    Något som jag gärna ser mer av är referenser till andra författare, böcker, avhandlingar och dylikt. Jag skulle gärna se att tidningen gör ett akademiskt anspråk och försöker inlemma tankegods från andra sfärer för att därigenom placera spel i en större kontext – jämför med film- eller litteraturvetenskap. Detta var något som jag uppskattade i texten ”Dåliga älskare…” där bland annat Nina Björks bok ”Sireners sång” refererades (en bok som jag därför bestämde mig för att läsa; så sprider sig ringarna på vattnet).

    Ännu en gång tack! Och kämpa på!

  47. Tack Fienden. Ni behövdes i en djungel av spelskrifter där alla tävlar om vem som är mest nördig, kan de mest intima detaljerna om det där spelet från 1987 och samtidigt beger sig in i spaltmeterlånga diskussioner om vilken av ens konkurrenter är sämst.

    Fienden var helt nödvändig, och kommer det inte ett nummer till snart så måste jag nog tyvärr kalla er min vän. Och det vill jag ju inte. Ni är ju Fienden.

  48. Plockade upp Fienden och ett exemplar av en ”vanlig” spel-tidning och kan bara säga att jag bläddrade igenom den andra tidningen och la den i tidningshögen medan Fienden får ligga på sängbordet och mysläsas innan läggdags! SÅ SKÖNT med en tidning som behandlar spel men inte glömmer bort vad det faktiskt handlar om. <3

  49. Jag kom att tänka på er artikel om spelet som plagierade bl.a. Oblivion.
    När jag på 80-talet spelade Sierras Hero’sQuest fanns ett uppdrag där man ramlade in i en tavla och skulle samla några saker, samtidigt som man slogs mot troll.
    Exakt samma uppdrag fanns även i Elder Scrolls: Oblivion.

    Det blir litegranna som att läsa en fantasybok och ett helt kapitel är taget direkt från Sagan om Ringen..

    Jag funderar på om detta är en godkänd plagiarism eller var den gjord olovligen?
    Låtdet samma utveckare bakom båda spelen?
    Finns det fler spel där sådan där man tagit så tydligt från andra spel?

    Fortsätt med ert bra arbete!

  50. Om ni har missat det har SvD skrivit en ”recension” utav Fienden, som man kan läsa här: http://www.svd.se/kultur/speljournalistik-pa-slak-lina_6244240.svd

    Annars vet ni redan att jag älskar det ni gör, men skulle vilja att det lyxiga pappret byttes ut så man slapp alla tumavtryck osv.

  51. Mycket imponerad av första Fienden.
    Även berörd, oroad, förfärad, fascinerad, m fl. adjektiv. Allt har gjorts rätt. Tidningsmediet har utnyttjats till fullo. Fienden är en tidskrift om människor och om livet, som tar avstamp i tv-spel.

  52. Så bara måste jag skriva lite igen, vädra ut lite av mina tankar, för Fienden har grävt sig djupt in i mitt medvetande, ett faktum som gör sig reellt på det sätt att jag varje dag måste besöka den här sidan för att se om någon ny har kommenterat det fantastiska premiärnumret och likadant F5:ar jag er FB-sida för nyheter om det snart stundande släppet av Fienden 2 och dess innehåll. Jag har hållit första numret tätt intill hjärtat för att lägga vibrationer av på det lyxigt glättiga pappret och jag har fantiserat, ja, dagdrömt de om otaliga spaltmeter långa artiklar ni kan tänkas skriva i framtiden för tidskriften.

    Det är faktiskt eggande, de tankar och idéer ni givit upphov till inom mig, och jag vågar knappast fundera på vad era briljanta hjärnor mixtrar ihop för artikelorgasmer framöver. Om konstspelens historia (eller notgames om ni så vill), om det hårda arbetsklimatet hos vissa stora spelföretag, kanske en återgång till Alix Henriol, ett slags svar på kritiken på den bärande artikeln i nummer ett, kanske spinna vidare på kärlek till spelkaraktärer i och med de japanska männens fascination för Love+ unt so weiter, unt so weiter.

    Ta över världen, för bövelen. Den förtjänar er.

  53. Tidningsrecension av bror och casual gamer: ”Fienden! Riiiktigt bra! O lite konstig. :-P Helt rätt!”.

  54. En väldigt ambitiös tidning, snyggt formgiven och bra skriven. Men samtidigt stör jag mig på den offer-roll som odlas i tidningen. Tv-spel är ju ett oerhört populärt medium som uppskattas av många, så varför leta upp en uppenbart psykiskt sjuk kvinna och göra henne till postergirl för hela tidningen, tv-spelandet/tv spel som kultur verkar sekundärt. Likaså intervjun med Ove Boll – en människa som man kanske helt enkelt kan kalla en rätt intelligensbefriad, vredesfylld man med ouppnåliga illusioner. Artikeln var fin, men varför söka upp ”freaks” i spelbranschen? Det känns lite exhibitionistiskt när det finns så många intressanta och innovativa spelskapare som har något intelligent att säga om tv-spel som kultur. En tv-spelare är inte utanför mediala sammanhang, det finns inte en enda tidskrift i Sverige idag om litteratur, kanske några om film medan det kryllar av spelrecensioner och reportage. Er tidning är viktig och kan ge något mer åt speljournalistik, men se då till att inte vara bittra nördar.

  55. Ärligt talat måste jag hålla med föregående kommentarsfältförfattare. Även om jag till skillnad från denne inte tycker att det är särskilt välskrivet. I en tidning som i majoritet består av intervjuer så vill jag inte att textförfattaren ska ta särskilt mycket plats. Ta lärdom av Filter, som ju uppenbarligen är en förebild, och se hur stilen och skribenten hela tiden rör sig i bakgrunden, endast där för att leverera ett budskap eller ett porträtt, och egentligen inte en text.

    Utöver det tycker jag att det fanns många bra reportage, även om de flesta är så pass långa att man tappar bort sig efter en stund, kvantitet är trots allt inte kvalitet och man skulle tjäna på att förkorta texterna för att bli mer kärnfull. Jag visste inte vad jag hade läst när jag var klar med Henriol-intervjun. Och i slutändan är det en text som, även om den på sina ställen är gripande, faktiskt inte har något med spelkultur att göra, utan mer om sociala media och psykiska besvär.
    Uwe Boll-intervjuen är helt ointressant av samma skäl, den handlar inte om vad Uwe Boll faktiskt har med spelkultur att göra, utan är istället en intervju med och om just Uwe Boll – en dålig och ointressant filmregissör.

    Någon har också missuppfattat Inception som ”finkultur”, och Nolan som en särdeles respekterad regissör. Texten i fråga vill utforska förhållandet mellan film och spel, men verkar främst vilja klanka ned på den stackars medelmåttan Inception så spektakulärt som möjligt. För en tidning som pushar så hårt på ”spel = kultur” så känns det mest märkligt för att inte tala om pinsamt.

    Och något som gäller hela tidningen; låt texterna tala för sig själva. Allting genomsyras av statements om att spel ska tas på allvar, men knappt några av texterna tycks leverera. Stryk er ledare, stryk den ganska fjantiga redaktionssidan, redigera ned era texter något, låt intervjun och den intervjuade stå i fokus.

    Slutligen något positivt: jag gillar projektet och ambitionen med det hela, men bara ambitioner räcker förstås inte. Vill också säga att den helt klart bästa texten är ”Vägen till hjärtat”, hade gärna läst en längre variant som tog upp aspekter som interaktivitet men också om det finns alternativ till identifikation med spelkaraktärer. Även texten om The Darkness var kul läsning, en välskriven och intresseväckande analys. Och intervjun med skaparna av Limbo of the Lost hade sina stunder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>